De senaste dagarna har det varit många inslag i media om en registerstudie av Gabriel Riva, Centrum för Hjärtstoppsforskning, Karolinska Institutet som publicerades i den ansedda tidskriften Circulation i våras (”Survival in Out-of-Hospital Cardiac Arrest After Standard Cardiopulmonary Resuscitation or Chest Compressions Only Before Arrival of Emergency Medical Services”). Det har förekommit en del otydliga formuleringar i media angående resultaten i studien, vilket kan föranleda läsare eller tittare att tro att riktlinjerna för hjärt-lungräddning nyligen har ändrats. HLR rådet vill förtydliga att inga förändringar har skett hur HLR ska utföras av livräddare.
Nuvarande internationella riktlinjer i HLR publicerade av European Resuscitation Council (ERC) i oktober 2015 gäller fortfarande.
Personer som är utbildade i HLR och är villiga att utföra både inblåsningar och bröstkompressioner ska göra detta. Det innebär 30 bröstkompressioner och 2 inblåsningar som repeteras tills annan hjälp anländer. Personer som inte har deltagit i någon HLR kurs ska endast utföra bröstkompressioner. Larmoperatörerna på 112 ger instruktioner i telefon HLR (T-HLR) om man som livräddare känner sig osäker eller aldrig har gått en HLR kurs. Det innebär att man endast ska utföra kontinuerliga bröstkompressioner utan avbrott tills annan hjälp anländer.
HLR instruktörer ska undervisa i de metoder som finns beskrivna i HLR rådets olika utbildningsprogram.
Nästa uppdatering av riktlinjer inom HLR, defibrillering, vård efter hjärtstopp mm sker på ERC kongressen i Manchester den 22-24 oktober 2020. Nytt utbildningsmaterial från HLR rådet lanseras i maj 2021 på Sveriges stora HLR konferens i Göteborg.
Vad visar Gabriel Rivas studie?
I studien inkluderades 30 445 bevittnade hjärtstopp rapporterade i det Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret mellan år 2000-2017. Ambulansbevittnade- och obevittnade hjärtstopp exkluderades, liksom de som endast erhållit inblåsningar. Patienterna delades in i tre grupper: Ingen HLR given, Standard HLR, respektive Endast bröstkompressioner. Tre tidsperioder studerades som motsvarade guidelinesperioderna 2000-2005, och 2006-2010. Perioden 2011-2017 användes som jämförelse. Primär utfallsvariabel var överlevnad till 30 dagar.
Resultaten visade att patienter som erhållit HLR före ambulansens ankomst ökade från 40.8% i den första tidsperioden, till 58.8% i den andra och 68.2% i den tredje perioden. Motsvarande för Standard HLR var i de tre perioderna 35.4%-44.8%-38.1%. HLR med enbart bröstkompressioner ökade från 5.4%, till 14.0% i period två, och 30.1% i period tre. Överlevnaden ökade i alla tre grupperna. I period tre var överlevnaden 7.1% (ej HLR), 16.2% (standard HLR) och 14.3% (enbart bröstkompressioner).
Slutsatserna var att HLR före ambulans nästan fördubblades mellan 2000-2017. Standard HLR respektive enbart bröstkompressioner var bättre än om ingen HLR alls var given. Enbart bröstkompressioner ökade sexfaldigt under perioden. Standard HLR var något överlägset enbart bröstkompressioner (Odds Ratio 1.2). Författarnas rekommendationer var att Enbart bröstkompressioner måste studeras vidare, helst i en randomiserad studie (som pågår nu i Sverige, den sk TANGO2 studien där larmcentralen randomiserar livräddare som är utbildade i HLR att antingen utföra Standard HLR 30:2 eller enbart bröstkompressioner). Den som har anmält sig till HLR2019 kongressen kommer att få höra Gabriel Riva föreläsa dag två: ”TANGO2, är kompressioner tillräckligt?”
#tillsammansraddarviliv #allakanraddaliv #HLR2019
