86 Doktorsavhandlingar om hjärtstopp

Vid våra svenska lärosäten läggs det kontinuerligt och i ökande omfattning fram nya doktorsavhandlingar om HLR och hjärtstopp. Svenska HLR-rådet har samlat och publicerat länkar till totalt 86 st avhandlingar som lagts fram sedan 1982 och offentligen försvarats av bland andra Svenska HLR-rådets medlemmar.

Forskningen om hjärtstopp och hjärt-lungräddning i Sverige startade tidigt och har ökat i omfattning. Fram till dags dato har 86 st avhandlingar lagts fram. Av alla dessa disputerade forskare är 63% män, 37% kvinnor, 59 st läkare (69%), 23 st sjuksköterskor (27%),  en psykolog, en arbetsterapeut, en socionom och en fysioterapeut. Under 1980-talet publicerades det 2 st, under 1990-talet 2 st, under 2000-talet 13 st och totalt från 2010 fram till idag – Februari 2025, återfinns totalt 69 st. (80%) av de publicerade avhandlingarna.

Doktorsavhandlingar om hjärtstopp HLR Sverige JH AC v250204

Översikt

Forskningen kring hjärtlungräddning (HLR) i Sverige startade på 1970- talet i Göteborg i samband med introduktionen av den så kallade OLA- ambulansen. Kardiologen Bertil  Wennerblom försvarade den första doktorsavhandling inom den prehospitala akutsjukvården 1982 ( ”Early Mortality from Ischemic Heart Disease and the Effect of Mobile Coronary Care”).I ett av arbetena beskrevs dödsorsakerna vid samtliga dödsfall utanför sjukhus i Göteborg under ett år, varav 82% var obducerade. Bland de obducerade fallen var 53% orsakade av en hjärtsjukdom. Kravet på att kallas ”tänkbara behandlingsbara hjärtstopp” i hans analys var: 1) Dödsorsak skulle vara ischemisk hjärtsjukdom; 2) Ålder ej fyllda 75 år; 3) Ringt efter ambulans. Samtliga dessa krav var uppfyllda i 18% av fallen ( n= 200). Detta var den första uppskattningen i Sverige av antalet människor som teoretiskt skulle kunna räddas till livet efter ett plötsligt oväntat hjärtstopp utanför sjukhus inom en definierad kommun (Göteborgs kommun).

Fem år senare (1987) försvarade intensivvårdsläkaren Jan Jakobsson den andra doktorsavhandlingen som berörde HLR utanför sjukhus i Sverige med titeln ”Efficacy of early defibrillation by specially trained ambulance personel”. Resultatet var nedslående. Bland patienter som blev defibrillerade så kunde enbart 1.5% skrivas ut levande från sjukhus.

Efter dessa initiala observationer har imponerande ansträngningar gjorts runt om i Sverige för att belysa förberedelser inför eventuella hjärtstopp i samhället, ,omständigheterna kring hjärtstopp och HLR samt effekterna av olika insatser på kort och på lång sikt såväl när hjärtstoppet har skett utanför som innanför sjukhusens väggar. Totalt har hela 86 doktorsavhandlingar skrivits och försvarats från Luleå i norr till Lund i söder och från Göteborg i väster till Kalmar i öster. Avhandlingarna har skrivits av  59 läkare,23 sjuksköterskor, en socionom, en psykolog, en arbetsterapeut och en fysioterapeut.

Avhandlingarna kan inordnas under 11 olika teman. Här följer en kort redogörelse av denna tematiska indelning:

  • DJUREXPERIMENTELLA STUDIER (n=7). Dessa avhandlingar har huvudsakligen berört olika aspekter på patofysiologin och möjligheter till olika typer av behandling vid hjärtstopp.
  • FÖRBEREDANDE AKTIVITETER (n= 6). Här ingår arbeten som beskriver möjligheter att förutsäga en ökad risk för att drabbas av ett hjärtstopp såväl innanför som utanför sjukhusens väggar samt utvecklingsarbete för att optimera beslut om att ej påbörja HLR (DNAR ; Do Not Attempt Resuscitation) vid ett eventuellt hjärtstopp.
  • UTBILDNING I HLR ( n=4). Här ingår arbeten som utvärderat utbildning i HLR av barn, vuxna lekmän samt vuxen sjukvårdspersonal.
  • HUR SKALL SAMHÄLLET FÖRBEREDAS ( n=3). Här ingår dels arbeten som beskriver hur hjärtstartare skall utplaceras för att bli snabbt åtkomliga vid ett hjärtstopp och dels arbete som introducerar system som möjliggör en snabb leverans av hjärtstartare till platsen när detta krävs ( drönare). Slutligen ingår en avhandling som utvärderar räddningsaktörers tidiga närvaro vid akuta situationer på landsbygd.
  • LIVRÄDDARNAS UPPLEVELSER (2). Här ingår en beskrivning av livräddarnas upplevelser dels i egenskap av vittne och dels i egenskap av SMS livräddare.
  • HANDLÄGGANDET PÅ LARMCENTRALEN (n=3). I denna kategori återfinns en beskrivning av larmoperatörens upplevelser av själva handläggandet av misstänkta hjärtstopp. En randomiserad studie jämför instruktion om enbart bröstkompressioner med instruktion om fullständig HLR givet av larmoperatör till lekmän som saknar tidigare HLR utbildning. Slutligen beskrivs hur en maskinlärningsmodell identifierar hjärtstopp i relation till larmoperatörens förmåga samt hur svenska larmcentraler lever upp till de rekommendationer som har givits av American Heart Association (AHA).
  • UTFALL I RELATION TILL OLIKA BEHANDLINGAR OCH OMSTÄNDIGHETER PÅ PLATSEN SAMT I ETT TIDSPERSPEKTIV (n=31). Åtta av avhandlingarna har involverat hjärtstopp på sjukhus medan 26 har involverat hjärtstopp utanför sjukhus. Tre avhandlingar har således involverat båda alternativen. Behandlingar som har utvärderats är: HLR före ambulansens ankomst, läkemedel(adrenalin), lyfta ben, mekaniska bröstkompressioner, defibrillering före ambulansens ankomst, samutlarmning av räddningstjänst/polis samt olika typer av HLR.

Omständigheter vid hjärtstoppet som har relaterats till utfall och i vissa fall även handläggandet inkluderar: typ av initial arrytmi, antalet defibrilleringar, ambulansens responstid, drunkning, befolkningstäthet, tid till start av HLR, ambulansens fördröjningstid, plats för hjärtstopp, förekomst av fysisk aktivitet vid hjärtstopp ,patientens ålder och patientens kön, monitorering vid inträffat hjärtstopp, patientens samsjuklighet, snabbspår till angiolab , anhörigas närvaro vid hjärtstopp samt samtidig COVID infektion .Slutligen har förändringar i handläggande och utfall över tid beskrivits liksom eventuella förklaringar till sådana förändringar.

  • VÅRD OCH PROGNOSTISERING EFTER HJÄRTSTOPP (n=22). Vården och prognosticeringen  bland de patienter som har överlevt den initiala fasen efter ett hjärtstopp har studerats ur ett antal olika perspektiv. Frisättningen av olika biokemiska markörer från hjärnan i anslutning till hjärtstopp har studerats och associerats till patientens prognos. Olika effekter av terapeutisk hypothermi på hjärnan och på hjärtkärlsystemet och även på prognosen har beskrivits i ett antal avhandlingar.  Skadan på hjärnan av ischemi och av reperfusion har belysts. Aspekter på shock efter hjärtstopp har beskrivits. Betydelsen av elektroencephalografi för prognosen och för tecken på hjärnskada efter hjärtstopp har belysts.  Tidiga prediktorer  för en dålig prognos och för neurologiskt utfall har beskrivits. Betydelsen av en tidig koronarangiografi för prognosen har belysts liksom den prognostiska betydelsen av hur länge överlevarna behandlas i respirator. Betydelsen av syrgasnivåerna i blodet för utfall efter hjärtstopp har studerats liksom möjligheterna att förutsäga tidig död genom förhöjda laktatnivåer.
  • HUR MÅR ÖVERLEVARNA OCH DERAS ANHÖRIGA (5)? Överlevarnas livssituation har belysts utifrån kognitiv funktion deras egna frågor och funderingar samt utifrån deras hälsorelaterade livskvalitet. Även anhörigas livssituation har belysts.
  •   VÅRD AV ANHÖRIGA TILL ICKE ÖVERLEVARE (1). I en avhandling  har detta belysts och även   möjligheterna till ett förbättrat omhändertagande har beskrivits.
  • ETISKA REFLEKTIONER (1). I en avhandling har etiska dilemman vid behandling av hjärtstopp utanför sjukhus beskrivits.

AVSLUTANDE REFLEKTIONER.

Få kliniska situationer torde ha belysts på ett så omfattande sätt som plötsliga oväntade hjärtstopp och efterföljande behandling med HLR. Spektrat av olika infallsvinklar är brett och inkluderar allt ifrån ett profylaktiskt arbete i att förbereda samhället i hanteringen av hjärtstopp till omhändertagande av anhöriga till patienter  som inte har överlevt händelsen. Man kan naturligtvis fråga sig: ”Vad är det som saknas? Vad är det som inte har täckts in?”

Här följer några områden som jag gärna skulle vilja se belysas i morgondagens doktorsavhandlingar;1) Hjärtstopp hos barn; 2) Hjärtstopp hos unga vuxna; 3) Luftvägshantering vid hjärtstopp; 4) Icke kardiella orsaker till hjärtstopp. 5) Betydelsen av psykisk ohälsa för risken att drabbas av hjärtstopp. 6) Den optimala monitoreringen på sjukhus för att begränsa dödligheten vid hjärtstopp.7) Tidig identifiering av patienter som är i riskzonen för att drabbas av. hjärtstopp.

 Johan Herlitz, Professor emeritus

Lerum, December 2024

Dela innehållet: